Arkiv | december, 2010

Turnerpriset till Susan Philipsz

30 Dec

I går fick konstnären Susan Philipsz det prestigefyllda Turner-priset med verket ”Songs of the city”. Verket består av uppspelningar i olika stadsrum som till exempel under en gångbro eller i en gränd, av konstnären som sjunger en walesisk folksång. Susan Philipsz kallar det själv för ”ljudskulpturer”. Juryn förklarar priset med att verket får oss att stanna upp och vara här och nu. Om det krävs en walesisk folksång för att få oss att vara närvarande i vår stad så är det väl mission completed för den ironiska generationen.

PS :
Direktören för mycket prestigefyllda Tate Gallery gav sitt oreserverade stöd till dem 200 konststudenter som ockuperade galleriet strax före prisutdelning för att protestera mot regeringens nedskärningar av kulturanslag och anslag till konstnärliga högskolor.

/Pernilla Glaser

Annonser

Konstnärer som kraschat.

28 Dec
Joseph Beyus, kraschad konstnär.

Vissa konstnärer faller ner från himlen.

Som om det faktiska övervinnandet av gravitationen, den hisnande luftfärden motsvar en regellöshet, ett fritt fall. Vissa konstnärer störtar bokstavligen ner i sitt konstnärskap.

Joseph Beuys var radiooperatör i ett litet Stuckaplan under andra världskriget. Planet sköts ner över Ukraina och Beuys ådrog sig svåra skador. Ständigt iförd samma filthatt, vita skjorta och arbetsbyxor var Beuys en av efterkrigstysklands största konceptkonstnärer. Envist hävdade han att varje människa är en konstnär i sin egen rätt. Som hans vapendragerska Caroline Tisdall sa ”ett obrutet upplösande av specialisering”. Som lärare i skulptur  på konsthögskolan i Dusseldorf fick han sparken när han ville att föreläsningarna skulle vara öppna för alla. Beuys gjorde konst med vargar och busshållplatser, krita och sten, kärror och samtal. Han reste över hela världen och monterade frankt bort en vägg på Guggenheim Museum för att få plats med en av sina utställningar.

Läs och betrakta till exempel Caroline Tisdalls bok Joseph Beuys We go this way och Lasse Ekstrands underbara porträtt Varje människa är en konstnär.

Åke Hodell var stridspiloten  som havererade på en Skånsk slätt 1941. 1953 debuterade han som poet med Flyende pilot. Samma år reste han med Gunnar Ekelöf, som tagit honom under sin vinge, till Rom. En resa Hodell har skildrat med briljant dråplighet i Resan till Rom med Gunnar Ekelöf (Japp vi har den på Plattan). Absurd, vemodig pjäsförfattare, ljud och text-konstnär. Låna till exempel Kråksymfonin.

/Pernilla Glaser

Kent tänder ett ljus

24 Dec

August Strindberg tolkad av… Kent

23 Dec

Kent läser ur August Strindbergs Drömspel.

Farbror Kent

22 Dec

Kent gör en Farbror Frej.

William Shakespeare tolkad av… Kent

21 Dec

Kent läser ur William Shakespeares Hamlet.

Doktor Glas; ringarna på vattnet

20 Dec

Blyertskludd

Så här kan det se ut – böcker fulla med blyertskludd.

Här har Charlotte Brontës Jane Eyre fått sig en genomgång.  Världsrekord i kludd måste ändå Hjalmar Söderbergs Doktor Glas ha – understrykningar i texten, utropstecken i marginalen eller, i mer sällsynta fall, kommenterande text på botten av sidorna. Doktor Glas verkar uppmana till läsning med pennan i hand, kanske vill någon lära sig vissa stycken utantill, kanske är vissa passager så slagkraftiga att utropstecknen skrivs ner av ren läsglädje. Och ja, givetvis, romanen är ju också obligatorisk läsning i skolan. Enligt någon sorts stenhårda bibliotekslagar från 1517 är det väl förbjudet att klottra i böcker, men ändå…  varje gång jag hittar en kommentar eller understrykning i Doktor Glas är det som att läsa boken på nytt: Varför en markering just där? Varför ett utropstecken där? Varför har jag missat det där? Vad i helvete menas?

Så nu sitter man här med sin Jane Eyre och funderar: sudda eller inte sudda?

/Leo