Arkiv | januari, 2011

Strindberg dålig för priset på bostadsrätten.

31 Jan

Strindberg ställer till det för mäklaren.

Det hade blivit för trångt och vi var tvungna att flytta – sälja ettan. Mäklaren gick omkring, tittade då och då mot min Strindbergbok – en katalog från en utställning i Kulturhuset 1981 – som stod på en hylla. Sedan sa han: inför visningen är det bra att plocka bort sådant som kan uppröra spekulanterna.

Han tittade menande på Strindberg.

I köket berömde han tapeterna, men när han öppnade kylskåpet sa han: det finns ju väldigt många som är vegetarianer nu för tiden så det är bra att plocka bort köttet inför visningen, ja, det kan leda till att folk går härifrån med en olustig känsla.

WTF!?

Åh gud vad jag önskade att det fanns tillgängliga hyreskontrakt så att man slapp spela spelet.

Jag ska definitivt inte missa vårt program ”Rör inte min lya” på torsdag där kulturgeografen Sara Westin, aktuell med avhandlingen Planerat, alltför planerat, och Kent Werne, författare till boken Du sköna nya hem, diskuterar varför bostadsmarknaden i Sthlm är så hopplös.

/Leo

Annonser

Ha en skön helg

28 Jan

Ställd inför inkvisitionen

26 Jan

Är alla bibliotekarier intorkade singlar med kofta och katt? Vill vi införa dödsstraff  för felplacering av böcker? Och, kanske mest relevant: har bibliotekarier någonsin sex?

För ett par veckor sen svarade jag på frågorna ovan, samt en hel del andra, under en svettig halvtimme i radioprogrammet Verkligheten i P3. Inslaget kallas för ”inkvisitionen” och går ut på att en representant för en viss yrkeskår får en anklagelse riktad mot sig, förhörs, och till slut får fälla sin egen dom.

Bibliotekariyrket är ju av tradition en måltavla för hejdlösa fördomar och förlegade föreställningar – och just därför kände jag ett trängande behov av att bemöta dem. Tyvärr infriade jag nog del av fördomarna också, men vafan. Vilken bibliotekarie med självaktning förespråkar INTE dödsstraff för felplacering, liksom?  Hur som helst, om du vill lyssna på inslaget går det fortfarande bra att göra det här.

/Jenny

Klassiker söker kontakt

25 Jan

Finnes:

En roman som är ett djur

Skriven av en rekord-ung nobelpristagare

Ett oavbrutet underhållande sönderfall

En köttig moralitet

 

Sökes:

En läsare som vänder blad med mjuka händer

En läsare som viktlöst glider på formuleringskonsterna

En läsare som fångas in av mörkret

 

Boken heter:
Fallet av Albert Camus. Hittas på klassikerhyllan. Och just det, en finsmakarbonus är att allas vår Horace Engdahl har skrivit ett underbart förord till bibliotek plattans utgåva av Fallet.

/Pernilla

Istället för ett liv förvirring!

24 Jan

Sjukt nöjd med att den här boken står i hyllan. Det är förre bob hund-trummisen Mats Anderssons bok om sitt liv.

Första meningen: ”Det är synd om mig för jag är född på sjukhus.”

Det är en rolig mening, men på det stora hela är det smärtsam läsning: orimliga mängder alkohol och droger passerar Mats Anderssons blodsystem under de 238 sidorna – och det får ju sina konsekvenser.

Bokens andra del handlar om bob hund. Starten. Turnélivet. Replokalen.  Bland annat ger Mats Andersson sin syn på det i rocksammanhang berömda repsystemet där den som uteblir från rep får avdrag på månadspengen. Och hur märkligt det är att gå på soc när man presenteras som rockstjärna i tidningarna.

Boken avslutas med att Mats bevittnar sin första konsert med bob hund – med en annan trummis då förstås.

Det blev också två andra böcker: Gone Fishing! om ”en vecka i London som inte blev som det var tänkt, det var inte ens tänkt att det skulle bli en vecka i London…”. Och lyrikboken Ska ni gå nu när det börjar bli så roligt? Båda signerade Mats Andersson.

Böckerna finns i biblioteket.

Och här en film från när det begav sig:

/Leo

Socialrealism

24 Jan

Lite som Sonja Åkesson

21 Jan

Man möter en röst, kanske i telefon, och man förstår intuitivt vad samtalet kommer att röra sig om. Det händer ofta tycker jag. En människas själ sitter i rösten. Jag får det åter bekräftat när jag hittar skivan ”Bakhålls litterära stämmor”. När Sonja Åkesson läser sin diskbänksrealistiska dikt ”Självbiografi” till komp av Jan Allans kvartett låter hon som värsta polaren. Ungefär 3.47 in i inspelningen säger Åkesson sakligt ”jag har läst Catcher in the Rye med hjälp av ett kasserat lexikon och lagt märke till den sorgliga likheten mellan en skolpojke i New York och en hemmafru i Stockholm”. När jag står där med en blinkande diskmaskin (den ska fyllas på  med någon sorts spolglans), en bränd blodpudding och två barn som skriker omkring på golvet slås jag av likheten mellan en hemmafru i 1960-talets Stockholm och mig själv.

Tidningen City har nominerat hyllningsskivan ”Sonja Åkesson tolkad av…” till fjolårets bästa skiva och på måndag ställer sig artisterna bakom skivan på Södra teaterns scen och ger en Sonja Åkesson-konsert. Där skulle man vilja vara.

Men det är förstås kört. Jag kommer att sitta hemma. Förmodligen fyller jag på spolglans. Eller något sådant. Precis som jag inbillar mig att Sonja Åkesson skulle ha gjort. Fast hon hade väl ingen diskmaskin.

Och – just det – missa inte inspelningen av ”Självbiografi” på Bakhålls litterära stämmor. Vi har den i biblioteket.  

Avslutningsvis i denna Åkesson-frossa: kolla in min  kollega Kent som läser ”Vara vit mans slav”.

/Leo