Spleen

5 Jan

Kents julkalender är över, januari känns lång och grå. Det är tid för spleen. Låt Baudelaire, i Ingvar Björkesons översättning, guida dig genom melankolins landskap.

Spleen

När himlen, låg och tung, har lagt sig som ett lock
på själen, kvidande i lång melankoli,
och stängt vår horisont och svept oss alla i
en dager dystrare än natten, svart och tjock,

när jorden till en cell förbytts med däven stank
där likt en fladdermus det vilsna Hoppet slår
med vingarna förskrämt mot väggar och mot vrår
och stötet huvudet i takets ruttna plank,

när regnet, härmande de järngaller man satt
på stora fängelser, omkring oss drar en tät
ofantlig spöridå, medan i hjärnans natt
en stum och vidrig hop av spindlar spänner nät

hör plötsligt klockors dån — de slungar ut ett vrål
av raseri mot skyn, en skräckens jämmerlåt,
såsom en landsförvist som irrar utan mål
ibland kan brista ut i oresonlig gråt.

Och långsamt i min själ drar tyst, utan musik
ett liktåg fram ; förlamat sjunker Hoppet ner
och på mitt kranium, brutal och segerrik
planterar Ångesten sitt korpsvarta baner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s